Livet är Hårt! sa Sten. Om krig i nära relationer.
Det som är svårast med att vara människa är egentligen att relatera till andra människor eftersom vi inte är en enda fungerande organism som sitter ihop i en välsmord helhet utan vi är alla isolerade i vårt eget personliga universum av erfarenheter som färgar våra värderingar och vår upplevelse av tillvaron. Det är därför det ofta brister i kommunikationen mellan människor. Relationerna kan pga dessa svårigheter att förstå varandra, pga olika erfarenheter och världsbilder, i värsta fall urarta till rena slagfält av trakasserier och kränkningar.
Ett exempel på hur ett sånt slagfält kan te sig får man om man tittar på en person som istället för att försöka hitta gemensamma nämnare att kommunicera utifrån väljer att ta till strid; "Bättre slåss än illa fäkta!" tänker en sån person och det gör han/hon utifrån en sorts primitiv inställning att man måste "pinka in sina revir" och att DET är viktigare än att förstå varann.
Ju sämre en sån person mår, ju lägre självkänsla hon har, ju mindre säker på sitt eget värde - ju större självhävdelsebehov har hon. För att få bekräftelse hävdar hon sig själv på andras bekostnad genom att ge sig på andra och genom att tävla om platsen som "högsta hönset". När hon "petar ner" andra i rangordningen förbättrar hon sin egen position, och sitt eget mående, även om hon inte har några egentliga kvaliteer som kvalificerar henne för denna "högre placering". Det är ett ständigt krig i en sån persons närvaro och han/hon måste ha sista ordet till varje pris. Livet är en strid och du är konkurrenten som ska besegras.
För människorna i dennes närmaste omgivning, de som lider under denna individs terrordiktatur, är det precis så som Sten sa; Livet är hårt!
Mer om krigen i nära relationer hittar du i min beskrivning av narcissisten.
Deborah Englund
Ett exempel på hur ett sånt slagfält kan te sig får man om man tittar på en person som istället för att försöka hitta gemensamma nämnare att kommunicera utifrån väljer att ta till strid; "Bättre slåss än illa fäkta!" tänker en sån person och det gör han/hon utifrån en sorts primitiv inställning att man måste "pinka in sina revir" och att DET är viktigare än att förstå varann.
Ju sämre en sån person mår, ju lägre självkänsla hon har, ju mindre säker på sitt eget värde - ju större självhävdelsebehov har hon. För att få bekräftelse hävdar hon sig själv på andras bekostnad genom att ge sig på andra och genom att tävla om platsen som "högsta hönset". När hon "petar ner" andra i rangordningen förbättrar hon sin egen position, och sitt eget mående, även om hon inte har några egentliga kvaliteer som kvalificerar henne för denna "högre placering". Det är ett ständigt krig i en sån persons närvaro och han/hon måste ha sista ordet till varje pris. Livet är en strid och du är konkurrenten som ska besegras.
För människorna i dennes närmaste omgivning, de som lider under denna individs terrordiktatur, är det precis så som Sten sa; Livet är hårt!
Mer om krigen i nära relationer hittar du i min beskrivning av narcissisten.
Deborah Englund