Narcissismen isolerar.
Vi lever i en narcissistisk kultur där självet, egot, hos varje individ ges fritt spelrum, Jaget och självcentreringen är det normala tillståndet och själva ordet "ödmjukhet" har förlorat mark och värde. Att vara "ödmjuk" är en egenskap som äger samma betydelse och innebörd som att vara en "dörrmatta". En trist utveckling. Faktum är att självet och egot får husera fritt och glorifieras överallt i media så leder vår narcissism till isolering även om vi inbillar oss att persondyrkan och bekräftelse gör oss till sociala sällskapsdjur. Det är en falsk tro.
När man bygger upp sitt liv kring narcissistiska, själviska värden så bygger man hela sitt liv på en grund som är lika stabil som det mått av bekräftelse man fått.
Man väljer relationer efter den status man tillskrivit sig själv, efter det mått man mätt sig själv och sitt egenvärde mäter man sin omgivning, dömer och dömer ut. Vad man glömmer är att man i den narcissistiska världen döms OCH döms ut i motsvarande grad - i enlighet med den egna statusen på andra narcissisters måttstock.
Det är en evig rundgång i narcissismens tomt ekande ekorrhjul. Duger, duger inte, duger, duger inte,,,,
Måttstockarna är ytliga till sitt väsen. Eftersom intresset för medmänniskornas verkliga personlighetsdjup saknas bedöms man utifrån vad ögonen ser, det materiella välstånd och de statusprylar man kan visa upp - samt på hur väl man lyckats putsa på sina yttre företräden och statussymboler.
Plastikoperationerna gör det möjligt för alla och envar att snickra på sina utseenden och forma sina kroppar och ansikten efter de mallar som för tillfället ligger i tiden.
Kändisarna, de som lyckats prenumerera på beundrarskarornas heltidsengagemang och näthinnor, får stå som förebilder för de utseenden som för tillfället innehar högst status - och på plastikkirurgins rullande band pumpas siliconstinna kopior av idolerna ut i världen för att mötas av,,,,vardagen, tomheten och jakten på bekräftelsen.
Det finns bara plats för en Angelina Jolie, det behövs bara en Angelina Jolie, du är inte Angelina Jolie, du är du, du är bra som du är, det finns bara en som du,,,, Ingen säger det, ingen tar dig i sin famn och viskar de orden och stryker dig över håret och kramar om dig,,,eftersom alla har fullt upp att slipa på sin egen yta.
Narcissismen isolerar.
Vägen ut ur isoleringen går genom att intressera sig för sin omvärld istället för att fixera sig vid sig själv. Att ta emot livet som det kommer, att intressera sig för de människor som passerar genom mitt liv, att ge dem en chans istället för att döma dem. Att inte döma sig själv utan vara öppen för att lära från vardagens händelser och möten. Att anta utmaningen det innebär att se livet som det är. Att vara ödmjuk - mjuk mot ödet.
Deborah Englund
När man bygger upp sitt liv kring narcissistiska, själviska värden så bygger man hela sitt liv på en grund som är lika stabil som det mått av bekräftelse man fått.
Man väljer relationer efter den status man tillskrivit sig själv, efter det mått man mätt sig själv och sitt egenvärde mäter man sin omgivning, dömer och dömer ut. Vad man glömmer är att man i den narcissistiska världen döms OCH döms ut i motsvarande grad - i enlighet med den egna statusen på andra narcissisters måttstock.
Det är en evig rundgång i narcissismens tomt ekande ekorrhjul. Duger, duger inte, duger, duger inte,,,,
Måttstockarna är ytliga till sitt väsen. Eftersom intresset för medmänniskornas verkliga personlighetsdjup saknas bedöms man utifrån vad ögonen ser, det materiella välstånd och de statusprylar man kan visa upp - samt på hur väl man lyckats putsa på sina yttre företräden och statussymboler.
Plastikoperationerna gör det möjligt för alla och envar att snickra på sina utseenden och forma sina kroppar och ansikten efter de mallar som för tillfället ligger i tiden.
Kändisarna, de som lyckats prenumerera på beundrarskarornas heltidsengagemang och näthinnor, får stå som förebilder för de utseenden som för tillfället innehar högst status - och på plastikkirurgins rullande band pumpas siliconstinna kopior av idolerna ut i världen för att mötas av,,,,vardagen, tomheten och jakten på bekräftelsen.
Det finns bara plats för en Angelina Jolie, det behövs bara en Angelina Jolie, du är inte Angelina Jolie, du är du, du är bra som du är, det finns bara en som du,,,, Ingen säger det, ingen tar dig i sin famn och viskar de orden och stryker dig över håret och kramar om dig,,,eftersom alla har fullt upp att slipa på sin egen yta.
Narcissismen isolerar.
Vägen ut ur isoleringen går genom att intressera sig för sin omvärld istället för att fixera sig vid sig själv. Att ta emot livet som det kommer, att intressera sig för de människor som passerar genom mitt liv, att ge dem en chans istället för att döma dem. Att inte döma sig själv utan vara öppen för att lära från vardagens händelser och möten. Att anta utmaningen det innebär att se livet som det är. Att vara ödmjuk - mjuk mot ödet.
Deborah Englund