Duktighetsministeriet
Varje människa är en oslipad diamant. Livet slår och slipar. Lär man sig inget så får man slag på slag. Man blir gammal och bitter. Man har blivit ett stereostift som spelar gamla repiga skivor gång på gång, igen och igen. Tjat och gnat.
Jag vill inte bli en gammal bitter tant - alltså har jag lärt av mina erfarenheter och blivit en gnistrande, ovärderlig diamant av minnen och livsvisdom.
Ja, kanske det gör ont i vissa - att jag är så fräck och tar mig den stora friheten - att kalla mig själv en "Diamant" - men det, min vän, är avundsjuka - en mycket trist sjukdom. Gör nått åt den eftersom det är du som lider mest i sviterna av själva sjukan. Det är som att slå sig själv i huvet med en käpp. Sluta med det och känn vad skönt livet blir.
Jo, jag har lärt av mina erfarenheter, sett livet som en resa, en skola, en vandring över höga berg och djupa dalar.
Vilket intressant liv jag har levt. Vad mycket intressant jag har gjort och många intressanta människor jag träffat.
Har de inte varit intressanta i sig så har de varit intressanta forskningsobjekt. "Varför blir man sån? Hur fungerar man då? Varför vill man vara en sån person? Varför skäms de inte? Varför lär de sig ingenting av SIN stund på jorden?" Jag ta till vara på varje möjlighet att lära mig nått av varje erfarenhet och vid varje nytt möte.
Alla människor har sin måttstock att mäta med. Redan tidigt hittade jag min.
Fortsättningen av artikeln läser du här: https://deborahenglund.substack.com/p/duktighetsministeriet
Kommentarer
Skicka en kommentar